Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans!

Är hemma nu på lunchen för att de inte ska bli så långt för Snobben att vara ensam.
Sätter mig ner och läser HT och kommer till dödsannonserna och får en klump i magen.
Jag jobbar ju inom hemtjänsten men har inte jobbat i stan på länge, mesta dels i Rogsta bara, så jag har inte riktigt hängt med hur det är med alla brukar på Helenedal..
Vi får ju en speciell kontakt till våra brukar, vissa bättre än andra och jag hade verkligen en favorit, ett speciellt band mellan oss. Det är säkert fler av dom som jobbar där som kan säga att brukaren sa det samma till dom. Men hon var speciell för mig, kanske för att hon kände min släkt, kanske på grund av något annat.
Klart man blir lite ledsen när ens brukare går bort, men detta känns lite extra hårt.

Vila I Största Frid 
Fina Du